Sveriges Nationaldag!

Ja, i morgon givetvis men ändå. Dagarna flyger förbi och allt är mest en rörig röra av städ å tvätt å plantering å fixande av allehanda slag och så fyller alla år å pären ska sättas å åkrarna plöjas å veden ska in, brunnslocket s´a på  grinden s´a stängas..Ja, ni förstår.

Så jag tänker att jag passar på en dag i förskott att skriva i bloggen för i morrn hinns det inte med. Heller.

Sista radioprogrammet av min poesi sändes i går, kändes stort.
Så jätteroligt det har vart och så mycket positiv respons jag fått, tack, tack, tack!

Ja och så ringde en kvinna i dag från Elektrolux tävling där man kunde vinna ett helt nytt kök och nej, jag vann icke men fick däremot mitt recept med i deras kokbok vilket jag är himlars glad och tacksam för!

Att det är samma recept som kom med i Västerbottensost receptbok känns ju väldans bra och att jag dessutom aldrig lagat det själv utan bara hittat på det känns tja, vad ska man säga? Hoppas verkligen den manliga delen i familjen fångar mig nåra rejäla Aborrar så att jag kan pröva.

Nationaldagen vare ju.

Hur jag ska fira? tja, inte alls..tror jag, har inte ens någon flagga och kanske är det fel?

Kanske man borde gå man ur huse med björkris och Svenska flaggor och sjunga någon vacker nationalsång eller nåt sånt men jag är inte riktigt den typen men, jag lovar att jag ska ägna lite extra tankar åt moder Svea som bär oss så väl och ja en sak till ska jag göra

Jag ska säga Välkommen hit, du och din Familj Abdul Hadi Farim.

Du säger i Totalt Umeås pappertidning att du är stolt och att ni välkomnas hit till Umeå som Svenska medborgare känns stort så

ja, det känns stort för mig med, hur ni värdesätter vårat land. 

Sverige kanske inte är så dumt land ändå, när allt kommer i kring.

Därför vill liv leva.

Vi räknar aldrig liv och död 

i vindar som flugit förbi 

aldrig i tanke och ord 

i det som måste förbli. 

Brinn mig en saga 

en sådan som lever i sken 

något som får mitt hjärta att lyfta 

att springa med egna ben. 

För mitt liv har en vilja att stanna 

och själv vill jag flyga fri 

jag vill vara den som jag vet 

att jag aldrig någonsin kan bli 

Tidglaset har jag i mina händer 

därför ställer jag frågor 

om att dö var dag en smula 

att leva i eldens lågor. 

Vi räknar aldrig liv förfluten 

ej heller tiden framför 

men leva allt vad jag någonsin kan 

ska jag göra tills dess att jag dör