Etiketter

torsdag 25 juni 2015

Niklas Lindgren


Du ska bli frigiven i år

Du överklagar beslutet om att inte få vistas i Umeå det första året.
Vad säger det om dig och din ånger över de grova övergrepp och den skräck du utsatte alla kvinnor i Umeå för?

Du har sonat ditt straff, suttit din tid men för de kvinnor du begick övergrepp mot finns inget tidgivet straff. Deras är livslång.

Det är jobbigt att veta vart du bott, och det är jobbigt att veta att snart kanske du kör omkring här.

Ångrar du dig?

Är det därför du överklagar?

Vissa brott Niklas kan inte göras ogjorda.

 Det du utsatte alla Umeås kvinnor för kan aldrig bli ogjort.

Kan det förlåtas?

Jag blev inte utsatt för det du befanns psykiskt frisk i de våldshandlingar som du utsatte kvinnorna för.

Kan jag förlåta? är det vi som ska förlåta dig, har du gjort det själv? Kommit till insikt?

För om du har det skulle du inte vilja utsätta oss för din närvaro.

Du skulle inte vilja möta våra blickar en kväll på stan och se vår rädsla

Du skulle inte vilja se kvinnor på Umeås gator belamrade med olaglig pepparspray som kastar hastiga blickar över axeln och du skulle absolut inte vilja att det var dig dom såg, även om du, som du säger, är fri, Sonad.

Skräck kan aldrig sonas i handling, vi kommer alltid att vara rädda.

Ångrar du dig Niklas, verkligen?

Jag tror inte det så hos mig finns ingen förlåtelse, ingen försoning, bara avsky.

Umeå är förbrukad för dig.

Kom aldrig tillbaka.