Så många det finns, egentligen.
Små och stora, mindre lysande och mer men alla ger dom mej glädje.
Ungarna, ett kapitel för sig. De små och de stora.
En del har klivit över tröskeln och blivit vuxna, andra har inte ens nått mattkanten men lyser klart ändå.
Vännerna, de som styrker och de jag styrker, olika solar men alla ger dom mej värme.
Min man, min livskamrat där solen lyser även om det stormar.
Solar på väg ner och solar på väg upp.
Jag är lyckligt lottad. Jag vet det.
Jag är piggare nu även om mitt hjärta, min egen sol fortfarande är mer än sämre.
Frisk ska jag ju bli, även om det tar tid.
Och När jag ser dig, min sistfödda så vet jag att det ska bli helt, jag måste ju få se dig växa, lysa starkare och starkare.
Solar, Jag älskar er!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar