Syllring.
Buren var hon
över vilda vatten
genom svartaste hedar
i kallaste natten
sjungen i drömsång
blotad och död
väckt av mörkaste rit
med en sällsam glöd
besjungen och skaldad
ren och så vit
oskuldigt tagen
kommer hon dit
där dröm korsar dag
och vaken natt
väcker hon dig
med sitt sällsamma skratt
vad är sant vad är lönndom
vad är saga och syn
men jag har sett hennes hår
gunga varsamt i dyn
Jag har känt hennes hand
mot min fuktiga kind
och hon har talat så varsamt
som en sång från en vind
Jag är tokig måhända
väcker löjje dit jag går
men min tanke är klar
hennes frö jag och sår
att inget i livet kommer fritt
utan lån
en gång ska gäld betalas
vartän vi komma i från
Så bär mig du odagad
lyft mig natt
tills jag en gång brinner
och finner min skatt.
2 kommentarer:
Jag tappar fortfarande andan när jag läser dina dikter....
Tappar all koncentration och kan bara ge dig en hemikram ♥
Dina ord är magiska. Du är en sann poet. Helt underbart.
Skicka en kommentar