Tack Barn 2

Solen lyser, speglar sig i en flaggstång jag ser från ditt fönster

och du är så sjuk, älskebarn.

Så skrev jag i min blogg den 9 December 2014 då vår stora lilla 17 åring, Christoffer Wikström hade hamnat på barn 2 i Umeå. Vi visste inte hur sjuk han var, inte heller varför och absolut inte att han skulle tillbringa även Jul och Nyår hos er.
Den månaden var den värsta i vårt liv.
Vi är inte främmande för sjukdom i vår familj men när den drabbar ett barn blir det värst.
Ni fick in en tonåring som var liten och rädd men som aldrig klagade speciellt mycket. Ni fick in en hel familj som turades om att vara natt som dag i hans rum. Ni fick finna er i att listas av Cristoffer, visserligen på skämt, men ändå. Ni fick sitta ner och prata med oss när vi grät och det saknades aldrig tröst, uppmuntrande ord, skämt eller underhållning.
Ni fick se ert sjukrum förvandlas och inte förvånas då rockmusiken var hög eller när flickvännen fick sova över i två sammanstyrda sängar.
Alla som kom och gick under alla dygnets timmar, nej, ni bara tog om hand. Fanns till. Jämt.
Den dagen då vi fick veta vad Chrille led av jublade alla. Ja, en av er grät av lättnad, liksom vi.
Jag kommer aldrig att glömma den dagen då Luciatåget kom in till oss och sjöng. Både jag och Crille lät tårarna rinna och ännu mer då hans doktor kom in och sa,
Nu vet vi, Chrille, du lider av Linderholms Myopati och hoppet lyste från ansiktet och jag tror att om det finns änglar så hopades dom runt oss då. Nej, inga osynliga änglar med fluffiga duniga vingar,
våra hade vita rockar och stora varma leenden.
Den julen fick Chrille många Julklappar, mest från er. Vi firade jul på Barn 2, åt julmat i dagarna tre gjorde han och han fick stiga upp och på Nyår fick han och flickvännen åka längst upp och se på fyrverkerierna över Umeå och jag tror att det sprakade ordentligt i deras hjärtan med, av hopp och nyfunnen kärlek.
Vi hade aldrig klarat det utan er och som grädde på moset fick Chrille Min Stora Dag, något som inte hade hänt om inte ni nominerat honom.
Vi, ja hela familjen fick åka till Göteborg i dagarna fyra, varav två på Lisseberg. Det var helt underbart att se hur de tog igen resan som skulle ha gått till storasyster Frida och Paris disneyland men som inte blev av för Chrille och Pappas del. Hur bror Oskar for och flängde med Chrille i rullstolen , allt skratt och bus, tack vare Er.
Ni ska vara stolta över Er själva, all personal. Ni är värda allt i hela världen. Ni gjorde det hemskaste som kan hända till något med hopp och liv och allt vi kan säga är tack.
Innerligt Innerligt Tack. Mvh Christoffer Wikström med familj.