men det blev nu.
ja som jag skrev, jag har vart så trött och haft så mycket grejor runt mig.
som att våren bara smyger sig på i mitten av snorvinter och att jag inte alls hänger med, typ.
Ja eller hur mycket solen dimper in med stormvindarna i mitt hus och får varevigaste dammtuss att vrida och vända på sig och mina tisslande tasslande steg emellan, ja inte för att dammet störde mig, min son har just förtalt mig att det kanske inte är så bra men inte värst iallafall.
Och det är kanske så man ska se livet, inte som ett överdjävligt sönderfall utan kanske som en smålutande vintergata, en fröken vår i allt som groddas för
vad vore livet om inte
fröet verkligen, i sig
brister?
Kram& Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar