Skallebanksdag. Och barnkalas.
Men jo, jag överlevde, faktiskt ett bland de bästa kalas jag vart på.
Huvudvärken bedarrade halv fem för att enbart ha små dunkande föraningar i nacken.
Antar att jag har haft mycket som pågått under hårskalpen i veckan, och det är ju en ny egenhet som jag inte haft förut. Alltså, jo jag har ju tänkte men oro börjar ta ut sig i form av skallebank (herregud, det lät ju som jag inte ens tänkt eller nåt)
Nåja, liv finnes, lite begagnat och nött i kanten men otvedytigt mitt, och det är jag gla för.
Stora kramar!
Så här såg Ludde ut inför kalaset utan klänning...
Förlöst
Ljumt, som en handfull
nyfött liv
varmt från livmodern
är vår, mot min hud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar