Men vilken röra..

sitter nu framför datorn på kvällskvisten och funderar över dan.
Har ju inte mått så bra på sistone och de senaste tre dagarna har det blivit värre. I Jauari byttes min Atacand ut mot Losartan, vilket nu så här i efterhand, eftersom de båda innehåller antagonsisterna som behövs för min hjärtsvikt (tydligen) så var väl det ok gjort kan man tycka.
Men, i år har mitt blodtryck vart ojämt ibland jätte högt och i bland inte fullt så högt men ändå FÖR högt.
Som högst 165/110.  idag 130/103 Har man då haft två strokar så äre ju inte så kul.

I morse trodde jag bara att Losartan var mot blodtryck, framgick inte så klart på apotekets produktinnehåll. Jag blev jätteupprörd och trodde att min hjärtsvikt stått obehandlad i 10 månader. Men det var ju inte rätt.

Så, då tänkte jag om det inte är bytet, att allt är likadant varför har jag då blitt dåligt.
Jämför själv Losartan och Kandersatan (Atacand) och hittar då, döm om min förvåning, att dödligheten är mycket högre för dem som äter Losartan. Konstigt va?? Det skulle ju vara exakt samma sa apotekarinnan.
Men, det är inte det. Det verksamma ämnet är liknande inte lika.
Vet själv att min mortalitet är mycket högre än för en vanlig dödlig med stroke och kronisk hjärtsvikt, vill ju lixom inte öka på den. Jag har ju en son på 5 år så..man vill ju leva så länge det går ju.

Så min gubbe hade rätt, det är ju inte för inte som han jobbat på Astra sas...
Så ännu en gång skyller jag min ökade hjärtsvikt och mitt höga blodtryck på Losartan.

Har fått Atacand nu och ska ta stora doser urindrivande så hoppas jag att allt sakta men säkert blir normalt igen för, det är väldigt skönt att ligga och sova, kunna mata hönsen och andas normalt.

Nåväl, långt inlägg detta men men.

Ha en skön natt, puss!

Under en himmel

Det är som hundår livet
bara en massa tappande av päls och gnagande på ben
man viftar på svansen åt godtycket och
man älskar den som smeker

vällande ändlösa tirader om det viktiga

i

att förlåta och älska.

Mina skor tar en annan väg än din, passar inte in i dina fotspår.

Och jag är är mer katt än hund och mina klor
är mycket vassare men ändå
så är jag en människa

Det finns stunder när jag gråter.