ja eller så, en Lördagskväll vid sextiden vill man verkligen att gubben ska jaga iväg efter en älgkalv, förstå mig rätt jag är verkligen tacksam men ack så trött,
tagit upp pärerna själv handlat och plockat bär, man skulle vilja ta det lite lugnt
och så Harry då som snart inte finns mer och bästa vännens ledsenhet hur kan jag vara ett stöd
i en sådan sorg?
har jag förmågan?
hur gör man???
ja jag vet inte. lallar på i min slätstrukna värld och skäms för att jag faktiskt
faktisk inte mår så bra
jag sover knappt och att man haft fem timmar av oavbruten sömn känns som en oändlig seger
det är lite illa då,
jag behöver mer än så med min hjärntrötthet men det känns som om allt springer ikapp, allt det onda
allt obearbetat.
jo jag är en liten mygga på din arm, ebarmeligt liten och näringstörstande
en liten kludd på världsskartan
en pinstick på orten
bara jag.
Calm under the waves
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar