Alla dessa envetna frön som lockar och pockar och promt ska tvinga mig att ödsla timmar att pillra och plantera och svära och sedan glömma bort å vattna och så dör hela skiten och hamnar på komposten.
Ändå gör jag om det, varje år.
Som utbildad trädgårsarbetare borde jag ha mer vett men å andra sidan är jag ju allmänt lite knäpp.
Så nu står de där i mjölkkartonger, äggkartonger och gud vet vad och jag tycker att de glor på mig utmanande.
Vi får väl se, kanske har jag en prunkande grönsaks och blomsterrabatt till sommaren. Eller inte.
Tänker jag och glor tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar