Dagar är så ibland så dära regntungt och lite småmulet i kroppen, än fast jag är glad! Sitter i morgonrock, har lyckats slita mig ur sängen, fick faktiskt kaffe på sängen, ba en sån sak! Darrbent å dan, vet int riktigt varför.
Ska slänga mig i duschen (varför säger man slänga sig, egentligen?? ) och städa husvagnen vare tänkt.
Nåja klockan är ju inte 12 än så jag har inte värstdagen haha!
Fridusen hare bra i Danmark, har verkligen funnit en vän där och berättade en episod då hon i går sprang med vännens lilla flicka, ett tävlingslopp, som fick mig att börja gråta av rörelse. Hur hon de sista metrarna fick henne att springa fortast och hur de gick i mål och hur hon lyfte upp flickan och snurrade henne i luften. Ja, det berörde mig det där, att hon fick vara viktig för någon annan det där att hon är älskad av andra ja, fråga mig inte varför men som sagt, grät en skvätt gjord ja.
Nu som sagt äre dag här, går sådär att skriva, allt blir bak å fram så jag tar nog och avslutar och sänder er en tanka, alla ni fina där ute som finns i mitt liv, älskar er!!
Barn
Om du någonsin for bort från mig
älskade barn
förlorade solen sin färg
blev havet utan vatten
torkade själva livet bort
och skyar förlorade förmågan att
regna
För jag ägde vattnet som föll från ovan, de
for allesammans från mig
som en saknad över dig.
Mina steg vore alla utan en kust
mitt jag vore helt utan lust
jag vore bara ett komma utan mening
jag hade levt i försening
Barn om du inte längre fanns
vore livet, ingenstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar