Strykjärn förstås, jag har aldrig köpt ett förut. Ett eget.
Men nu har jag och vad är det nu för speciellt med det, det gör väl var och varannan nu för tiden, kanske ett nytt per år vad vet jag.
Jo för att jag har nu strykit mina kläder i en ca månad. Va!! aldrig innan???
Jo men..det va ett par år sedan, inte ens gardiner de gånger jag har haft kraft att byta, har blivit strykt.
Det är därför det känns så stort, att jag faktiskt införlivat den biten igen i mitt liv. Och,,jo, jag har saknat det. Det är meditativt, ungarna pratar gärna med en när man stryker, man försvinner ju lixom ingenstans då.
Och ja, det är stort. Man för sig annorlunda i strykna kläder, faktiskt!
Dessutom ja, bit för bit som jag erövrar av mitt liv är stort. Oavsett om det gäller att få en tröja att se presentabel ut eller att hänga upp oskrynkliga gardiner.
Faktiskt så bäddar jag vår säng nästan varje dag med. Det är oxå stort.
Vi åt Torsk till middag som jag glömde att salta och peppra. Men å andra sidan är tvätten strykt. Så detså!
Om man känt vingslag.
Jag har timmar där fåglar flyger och
jag berörs av färden bort
om jag kunnat färdas lika fort som de
hade livsresan blivit kort
Men här står jag stilla
på min lilla plats av jord
här finns färden inom mig
och famnen full av ord
Här har jag längtan kvar
jag bevarar allt hopp som är
där tanken stannar stannar jag
och du kan hitta mig här.
Stå då stilla och titta med mig
hänförd av vingslag som rörs
hos oss stannar de kanske till
och du om du ännu törs.
Jag är en vanlig människa
som går vanliga steg
det jag längtar, det vill jag ha
och kanske vi flyger mot rosa himlar
om vi vågar är det dit vi ska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar