så är det att bli kycklingmamma, man kan knappt hejda sig inför den dära starka livsviljan som
de där små näbbarna som energiskt hackar sin väg ut.
Nu känner jag att sängen kallar
något litet som färdkost, puss!
Livlina
de har hört talas om de flyktiga
små parasollerna
de färdas längre ut
vågar och vinner tid och liv
våga den livliga färden
vågar att dö till slut
för dör gör färden till liv
som ett frö som färdas i hölje
må jag vandra lika vackert som de
med samma glädje i mitt följe
må jag modas till resa
må jag få min fot att gå
må jag främst av allt
ge dig modet att se mig så
Tänd är sensommar måne
lagt till vila det sköra
och allt till färden är just det
att sinnligen dig föra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar