blir en litet vrak ett dygn,
Nåja, min gubbe trösta mig med att det går ju över om ett par år eller så, snäll han är.
Har sovit i två omgångar och vakna nyss, inser att det inte blir någe kalas hos kusinens fru som fyller år. Trist.
Nu puttrar vedskotern utanför huset och jag har tittat på fejjan och sett brorsbarnet klinka piano som värsta artisten, han når knappt upp och är inte ens ett, vad ska det bli av honom månne?
Mej blev det just inte så mycket mer än fast åren gick. Å andra sidan ska det ju finnas folk som jag med, för att jämna ut lite tänker jag.
Verson
Bara vara, sa du.
Som något mjukt avslappnat på en vinteräng
som låter lemmarna hitta sin position i
det levnadskalla lena.
Hur tankarna släpper taget och färdas
har sitt eget liv som kristaller
Vara, utan i hågkomst.
bara i en stillhet
i ett nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar