Jodu, stora rubriker i tidningen. En trasig familj som aldrig kommer att bli hel. Och man ställs inför frågan, hur ska man känna??
Alla dessa skadade kvinnor, skadade för livet, ända in i själen, hur känner dom?
Och är han frisk nog? Vad händer då han släpps fri, har vården tillräckligt med resurser för att ta hand om någon som har "medelstor risk" till återfall.
Om man läst AF serie om barnen som blev kvar efter morden på sin mamma, hur känner barnen till denne våldsman det?
Kan man någonsin sona sitt straff efter en sån här sak, går det, kan man bli förlåten??
Det enda jag vet är att jag inte vill att han ska flytta till Umeå igen. Jag vill inte ha honom här, gåendes på gatorna. Jag tror inte jag är ensam.
Bestämt mig för Palt i dag, på rågmjöl, det borde väl gå? Vi får väl se.
Gjorde en utflykt till Ica kvantum i går, såg människor och så för första gången på en och en halv vecka. Jo så trött man kan bli, gäspade hela vägen hem. Köpte hopprep med, här skare hoppas du!
Är ju inne på 3dje dagen av mindre och hälsosammare ätning och får väl se vad det kan leda till.
Antar att det får räcka med en liten palt då för palt ska jag ha. Det går så om man drömmer om palt viket jag gjort :D
Er önskar jag en braig dag, ta hand om varandra för det är lite kallt ute. Både i vind och i själ.
Utan mål men med lust.
Jag vet inte om fjädrarna får
min sång att flyga men
vingarna breder jag ut
inför möjligheten.
Jag har sett dig högt över
glidande i Augustimorgon och
din ton valde vila i mitt bröst.
Jag har lagt mitt till vaknande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar